Ett samtal, två humrar och tre serviser

CLARA: Vi har inte riktigt träffats förut, men du känner min mamma.

JONAS: Oh, ja.

CLARA: Du är också trädgårdsintresserad, har jag hört.

JONAS: Ja, om! Jag har planterat 40 träd. Jag har 2 500 kvm trädgård, ett växthus och sju båtar att ta hand om. Det är därför jag har skitiga naglar. De går inte att få rent längre. De är tvättade, men ändå skitiga.

CLARA: Vill du berätta om porslinet?

JONAS: När jag gjorde Qvint var beställningen att det skulle bli en mänsklig servis. Människans tal är fem, så jag gjorde fem blad.

CLARA: Är det huvud, armar och ben som blir fem?

JONAS: Ja. I mitten är det månen. Månens färg är silver och vi människor bor på den blå planeten. Men så vände jag på det. Det är så jag arbetar – jag försöker följa min tanke från början till slut … Nu dricker jag, men egentligen har jag vindiet.

CLARA: Vad betyder det?

JONAS: Att jag inte dricker vin. Det är för att gå ner i vikt.

CLARA: Jag har också en diet. Jag äter bara sånt som är riktigt gott.

JONAS: Jaha, vad bra. Ska vi prata om Corona nu?

CLARA: Gärna.

JONAS: Jag ville göra en servis med silverfärgad kant, för det hade jag inte sett förut… Det var gott, det här. Jag äter med händerna som en vilde.

CLARA: Ja, det var en riktigt god hummer. Den smakar irländsk.

JONAS: Till Carisma gjorde jag ränder. Carisma betyder utstrålning, och här strålar ränderna utåt. Skissen till dekoren är handritad – det ger liv åt ränderna. Carisma ska hänga ihop med Qvint och Corona – de stavas inte likadant, men de börjar på samma ljud. Den här gången var önskan en manlig servis. Jag är ju Rörstrands enda manliga designer.

CLARA: Och du som har gjort så många flickiga saker. Om man tittar på allt du har gjort är det antingen väldigt flickigt – eller manligt. Det är aldrig mitt emellan?

JONAS: Näe, så är det väl för alla.

CLARA: Det kan man väl inte säga att det är?

JONAS: Förresten, hur menar du? Flickiga?!

CLARA: Det är en komplimang. Jag tänker att en man måste vara trygg i sin manlighet för att formge flickiga saker.

JONAS: Jaha, men det är jag. Trygg i min manlighet. I så fall!

CLARA: Tycker du att man ska ha Qvint, Corona och Carisma tillsammans eller var för sig?

JONAS: Man kan ha dem tillsammans. Det blir liv av att det, som när man dukar med olika vinglas.

CLARA: Är det här vardags- eller festporslin?

JONAS: Vardagsporslin. Eftersom man alltid ska göra vardagen till fest. Det är ett festporslin för vardagen. Jag dukar alltid fint – även till frukost dukar jag med porslin och servetter, om min son är hemma.

CLARA: Vilken typ av värd är du?

JONAS: Vilken typ av värd? Det måste väl mina gäster avgöra?

CLARA: Är du välplanerad eller ute i sista minuten?

JONAS: Jag är alltid välplanerad, men ändå ute i sista minuten. Jag dukar alltid fint, men jag vill inte göra pretentiös mat. Då vågar ingen bjuda igen. Jag har en middagsklubb med några kompisar och vi bjuder varandra på pasta. Alla gillar det och man kan variera det med skaldjur, parmaskinka, salami, grönsaker … Jag tycker inte om kryddor, mer än salt och peppar. Allt annat tar bort smaken från maten.

CLARA: Ska vi prata lite om god smak? Och dålig?

JONAS: Smak är att ha ett förhållningssätt till det man köper och hur det tillverkats. Man kan skilja på ärlig och oärlig design. Ett föremål blir intressant bara om det finns en närvaro, om formgivaren och producenten tagit sin uppgift på allvar. Men det här med god smak, det tror jag inte på. Om man har växt upp i Marrakech tycker man en sak är bra, om man kommer från Paris väljer man en annan. Det är en smaksak.